Jag ska aldrig glömma. Jag ska börja uppskatta saker mer. Jag ska le lite extra varje dag, för minnenas skull.
Varken jag eller människor i sig kanske aldrig kommer att förstå hur man kan låta bli att inte känna nåt alls, hur känslan tom faktiskt existerar. Men man måste inte alltid förstå, bara man känner. Och även fast det är känslan av ingenting alls. Så man måste minnas, acceptera och försöka känna så gott det går. Det är bra.
Det ska vara okej.