Timbuk har gett mig många kloka ord under åren!

För ett tag sen beställde jag hem lite information om språkkurser och nu sitter jag och kollar på lägenheter i Austalien, LA, London och Paris. Jag älskar att drömma mig bort men det känns som att jag blir mer och mer bestämd för varje gång. Grejen är ju den att det är världens enklaste grej att göra. Boka biljett, packa, ha startkapital, söka lägenhet och jobb på plats. Men det är grejen att lämna alla som får mig att vilja stanna som är så svårt. Jag vet själv att jag inte är menad att vara kvar här. Jag har alltid velat dra. Frågan är bara när dagen kommer..

Nu känns allting väldigt segt. Tröttnat och börjat söka mig till Stockholm istället där jag hoppas att höra ifrån de dussin jobb jag söker. Har en utbildning som jag eventuellt kommer in på som börjar i februari, och den verkar så jävla rolig, men sitta och plugga ett år till? Jag vet inte. Just nu vill jag bara samla mod och ork till att resa så långt bort att folk inte ens känner igen ordet Sweden.